i en glänta av ekar vilda

en munk nedsänktes

all levande ledsen och ensam

i inlägg böner och suckar.

med en ödmjuk spade

han har grävt sin egen grav

längtade efter döden

Han ber till Herren den Helige

men en sommar när på tröskelvärdet

hans hydda bedjande

såg hur galen lund

är långsamt i dimma

såg dimman över sjön

skulle bosätta sig och månen i moln

halkande långsamt i sjöar

får rodnad av rysningar

på vatten fullt av skräck

penetrerar långt in njurar

skummande vågor på sjön

och den måste ha slutat vid knät

plötsligt i skuggan av natten

en kvinna står i vatten

varför bankerna är skuggade smidigt

vit som snö som gnistar

det på munk som

kammar hans hår våt

monarken vänder sedan gult-blåt

det var riktigt Nice…

huvud-nickande godkännande

handen kallar ömt

utan som en fallande stjärna

förgås under vågen i sömn

han kunde inte sova på natten

och den dagen inte har bett

verkade verkliga splittras

och förtrollade bilden visas

månen på himlen går kringflackande

ekar är ingen dystra

bara dra en andra bild

stående på vågorna som kokar

hon håller på gör nicka

skicka på skämtsamt kyssar

skrattar nu spela våg

gråter med ett stänk av skum

kalla honom söt- söt monark

"Munk, munk, kom, kom, kom!

men mycket inte skulle omringa honom längre

vågen för honom gör att svälja gudomlig

tredje dag gammal eremit

står på förtrollade stranden

och förväntar änglalikt ansikte

ekar i dimman igen

gryningen i natten körde en

dans spår hade inte gett

grått skägg  hittades just på den plats

svävande på skummande vågor

                                  ***********************

intr-un luminis de  stejari salbatici

calugarul s-a afundat

traind tot trist si singuratic

in posturi rugaciuni si oftat.

si cu o lopata cea smerita 

si-a sapat al sau mormânt

pentru moartea mult dorita

el se roaga l-a domnul sfânt

dar într-o vara când în pragul

colibei sale se ruga

vazu aiurea cum dumbrava

incet-încet se innegurea

vazu cum ceata peste lacuri

se asternea, iar luna-n nori

alunecnd încet pe lacuri

parca inrosit de fiori

privi la apa plin de groaza

infiorat pâna-n rarunchi

valuri de pe lac se înspuma

si se opresc la ai sa-i genunchi

deodata ca a noptii umbra

din ape iese o femeie

ce lin pe maluri se adumbra

alba, ca neaua ce scânteie

ea pe calugar îl priveste

isi piaptana umedul par

monahu atunci se ingalbeneste

ea era frumoas intr-adevar

din cap facând semn de-aprobare

cu mâna îl cheama duios

dar ca si steaua cazatoare

piere sub valul somnoros

el noaptea nu a putut sa doarma

si ziua nu s-a mai rugat

parea ca realul sa sfarmat

si-apare chipul fermecat

luna pe cer pleca hoinara

stejarii se înnegurau

doar chipul drag a doua oara

statea pe valuri ce fierbeau

privind îi tot facea semn cu capul

saruturi îi trimitea în gluma

râzând te joci acum cu valul

plângând stropind cu a lui spuma

chemându-l dulce gingas gemi

"Monah, monah, hai, vino, vino!

dar mult n-aveai ca sa îl mai chemi

caci valul la-a-nghitit divinul

a treia zi batrânul schimnic

statea pe malul fermecat

si astepta chipul angelic

stejarii iarasi s-au inegurat

când zorii noaptea au gonit-o

de urma dansului nu au mai dat

doar barba sura i-au gasit-o

plutind pe valul înspumat