AmulettVad har jag att förlora Det är vansinne, men vad är inte det i denna värld Vet bara inte hur att nå fram
Hur skall man låta lyda inte störa Min bubbel lusta som pyr Munnen som vill kyssas nudda, känna Gå ner ett steg till min nivå Lyssna av strävanden och dess sinnen fler än vi har.. inom räckhåll sträcker jag mig kan aldrig nå..dig.
Han har redan klätt av mig naken mina sinnen pekar jag på Bar värme fylld och hjärtbulltad Allt som skiljer livet åt, allt jag vill veta allt Allt ligger i luften, i tankar, gamla som nya I vilken kammare skall jag bo, var skall jag leva Vilken gång skall få träda i tusenårig sömn Känslighet, kaffe med dopp eller te Måste ta mig fram men måste ha något att passa
Jag beundrar livet något hejdlöst Ett medvetet övervägande på knivseggen Att förneka ett grävskott likt den med handen mot stolpen Det kanske inte stämmer i alla.. fall.. Den vita gardinen fladdrar i vinden och solen lyser in det är så overkligt tyst på min gata inte ens fåglarna hörs..men.. Dörren är öppen
En gammal förtvivlan gror där en stor hand gör bot med sin värme och stilla tro lugn och ro Att våga titta otåligt med blicken, när den tittar på allt om runt snurrar det. Det hettar till..Feber?! Eller symbol för mitt sinnestillstånd? Har jag tappat det totalt?
Betraktar han mig undrar jag. Ser han ens mig undrar jag Framstår jag som grå när jag visat min färg. Mina färger. Det var så längesedan. Min vän säger att jag är som en Palett, till visso med mången rätt, men färgerna har sakta suddats ut Blek för tillfället en gråtrut. Gör jag bäst i att slå knut. Framledes borde jag annulera alla mina tänkbara problem Kortsluta tankeverksamheten och börja om från noll. Va Skönt!
En av de få som vet och kan följa alla grader, där jag omedvetet försöker vara tyst Skall jag gå in bland träden i bersån och gömma mig Gömma mig i en skreva i klippan, göra mig osynlig Var skall jag vara tyst om inte i mig själv Allt ligger i botten av koppen, drack hundra för se tydligare och allt blev placerat i slutet på en sjusärdeles krokig linje Om jag bara visste varför tysta pratar så jäkla mycket och de som pratar är tysta.
Eller träda fram klart synlig tala ur min mun med tydliga ord som om jag själv visste eller förstod Å kära liv vad tycker du..vad tycker du..att jag är värd? Å kära du.. vad tycker du att jag skall göra? Stampar, frustade i morgon dimman Tog en ritt med fladdrande hår Drömmen som fingerspetsarna så nära inte når
En fjärils läkning och Jordiska uppgift En trollsländas magi att finna en väg ut Botar vägen med förstånd.Tillstånd. Att välja att lyfta när den lätta vinden kommer En helande halva, den djupa förälskelsen.. i en aria.
Värm mig, smek mig flämtande En vardags fin dekandens Låt mig smeka dig, smaka dig av allt..allt som livet har att ge.
Fri vers
(Fri form)
av
Songbird
Läst 405 gånger och applåderad av 24 personer Publicerad 2013-08-19 14:58
|
Nästa text
Föregående Songbird
Senast publicerade
Händelser som kröker tiden Ängarna Stråk Sonar Saving Lake Arms You a Poet Greenery 2 Språk av kärlek Se alla |