Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Amulett

Vad har jag att förlora

Det är vansinne,

men vad är inte det i denna värld

Vet bara inte hur att nå fram

 

Hur skall man låta lyda

inte störa

Min bubbel lusta som pyr

Munnen som vill kyssas

nudda, känna

Gå ner ett steg till min nivå

Lyssna av strävanden och

dess sinnen fler än vi har..

inom räckhåll sträcker jag mig

kan aldrig nå..dig.

 

Han har redan klätt av mig naken

mina sinnen pekar jag på

Bar värme fylld och hjärtbulltad

Allt som skiljer livet åt, allt jag vill veta allt

Allt ligger i luften, i tankar, gamla som nya

I vilken kammare skall jag bo, var skall jag leva

Vilken gång skall få träda i tusenårig sömn

Känslighet, kaffe med dopp eller te

Måste ta mig fram men måste ha något att passa

 

Jag beundrar livet något hejdlöst

Ett medvetet övervägande på knivseggen

Att förneka ett grävskott likt den med handen mot stolpen

Det kanske inte stämmer i alla.. fall..

Den vita gardinen fladdrar i vinden och solen lyser in

det är så overkligt tyst på min gata inte ens fåglarna hörs..men..

Dörren är öppen

 

En gammal förtvivlan gror där en stor hand gör bot

med sin värme och stilla tro lugn och ro

Att våga titta otåligt med blicken, när den tittar

på allt om runt snurrar det.

Det hettar till..Feber?! Eller symbol för mitt sinnestillstånd?

Har jag tappat det totalt?

 

Betraktar han mig undrar jag. Ser han ens mig undrar jag

Framstår jag som grå när jag visat min färg. Mina färger.

Det var så längesedan. Min vän säger att jag är som en Palett,

till visso med mången rätt, men färgerna har sakta suddats ut

Blek för tillfället en gråtrut. Gör jag bäst i att slå knut.

Framledes borde jag annulera alla mina tänkbara problem

Kortsluta tankeverksamheten och börja om från noll. Va Skönt!

 

En av de få som vet och kan följa alla grader,

där jag omedvetet försöker vara tyst

Skall jag gå in bland träden i bersån och gömma mig

Gömma mig i en skreva i klippan, göra mig osynlig

Var skall jag vara tyst om inte i mig själv

Allt ligger i botten av koppen, drack hundra för se tydligare

 och allt blev  placerat i slutet på en sjusärdeles krokig linje

Om jag bara visste varför tysta pratar så jäkla mycket

och de som pratar är tysta.

 

Eller träda fram klart synlig

tala ur min mun med tydliga ord

som om jag själv visste eller förstod

Å kära liv vad tycker du..vad tycker du..att jag är värd?

Å kära du.. vad tycker du att jag skall göra?

Stampar, frustade i morgon dimman

Tog en ritt med fladdrande hår

Drömmen som fingerspetsarna så nära inte når

 

 

En fjärils läkning och Jordiska uppgift

En trollsländas magi att finna en väg ut

Botar vägen med förstånd.Tillstånd.

Att välja att lyfta när den lätta vinden kommer

En helande halva, den djupa förälskelsen.. i en aria.

 

Värm mig, smek mig flämtande

En vardags fin dekandens

Låt mig smeka dig, smaka dig

av allt..allt som livet har att ge.

 

 




Fri vers (Fri form) av Songbird VIP
Läst 405 gånger och applåderad av 24 personer
Publicerad 2013-08-19 14:58



Bookmark and Share


  Tess74
wow så vackert
2013-08-22

    ej medlem längre
Den här blir bokmärkt direkt...en helt fantastisk text!!!
2013-08-22

  Quasimodo
Storslaget i sin gestaltning av livs- glädje, vilja, uptäckarlusta, närvaro till alla smaker och dofter som livet kan ge! Den bokmärker jag bums!
2013-08-22

  Lars Hedlin
En vacker dikt ;)
2013-08-20

    ej medlem längre
du skriver fint
här!
2013-08-19

  Tabac VIP
Underbar!
2013-08-19

    ej medlem längre
Mästerverk. SÅ stark och sinnligt bultande, att man tappar andan..

Bokmärks
2013-08-19
  > Nästa text
< Föregående

Songbird
Songbird VIP