kan du tänka dig? en gång var jag hoppet för framtiden en som skulle föra vidare familjenamnet och dess ära. jag skulle växa upp stark och glad och vara säker på mig själv... men så blev det inte. istället blev jag en besvikelse och jag blev melakoni i dess renaste form. jag kommer aldrig skåda ljuset igen det var inte meningen att jag skulle istället blev jag denna artist av falska leenden.

att kunna spela och dansa så som allt var som det skulle va även när natten på smygande fot kom så hörde jag ingen utom jag skriken i natten och bara jag såg blodet rinna nedför mina väggar för evigt färgade mörkbrunt av torkat blod för mina ögon men för alla andra var dom vitaste vitt.. när folket inte såg dansade jag min dans med döden han var så trevlig så allt som var han sa han innebad evig vilande evig tystand av mörkaste natt medans livet innebar att för evigt kämpa gråta lida..

men döden ville aldrig ta med mig till sitt magiska land.. han sa alltid att det inte ännu var min tid. så varje dag bad jag till honom snälla gör detta till min sista dag och när han kom till mig om natten för vår vanliga dans med rep och kniv så tog han mig retande nära för att sedan släpa tillbaka mig.. jag vet ej till denna dag om han talade sanningen eller om han bara var ett sadistiskt svin... sen en natt... så kom han inte längre...

vi dansar aldrig längre vi pratar aldrig jag blev bortglömd.. eller utbytt... jag vet inte om jag var galen eller om jag är den enda normala... allt jag vet är att jag saknar repet mot halsen kniven mot lårbens artären och revolver pipan mot tinngen... men istället gör jag min föreställning om att jag är helt okej ingen tror jag har demoner ingen tror jag sett mörkret ingen tror att jag gråter eller sett blodet flyta.. vad vet dom om mig jag är melankoni återfött jag är den jag är och jag kommer alltid vara detta oerkända osedda..

jag kommer aldrig finnas för era ögon för jag har gömt mig bakom min leende vita porslins mask och jag kommer aldrig fram förens jag ligger i min grav där jag för evigt får vila där jag för evigt har frid och ro.. detta en gång framtidens förhoppningar är nu gårdagens besvikelse och jag längtar tills jag får min sista dans med död.. kryptan väntar vi ses bakom varandras mask en annan dag