jag vågar inte se efter hur jag mår längre
för att jag är rädd
rädd för att allt jag värdesätter i livet just nu,
du
ska tappas

rädd för att väggarna ska komma igen,
och trycka bort allt som betyder något

och jag vet att jag mår som bäst
i stunder jag kan vara någon utan att låtsas,

med dig

när kvällen faller över mig
kommer mörkret med den
och stupar allt i sin väg utom mina tankar
som då förvandlas till olycksmoln
som sedan gör allt
till ett kaos