Du trodde att vara ung betydde så många saker, eller hur? Strunta i skolan och springa igenom problem, sitta i solen med vänner. Gå på fester, komma hem sent och inte komma ihåg någonting dagen efter. Åka buss och tåg, inte bry sig om var dem gick bara man hade dem där få speciella personerna med sig. Kyssa söta killar och klä upp sig för att gå på sin första dejt med en kille. Sitta på cafe och prata om allt o inget. Du förväntade dig äventyr, händelser och historier som du kunde berätta för dina barnbarn en dag.

Du förväntade dig inte att vara fast i samma meningslösa rutin varje dag. Gå till skolan, träffa personer som du inget annat än ogillar. Att känna sig värdelös och så van vid att vara trött så det nu är en del av dig och du kan inte komma ihåg senaste gången du kände dig levande. Känna sig pressad, fast, som om där aldrig kommer vara någon väg ut. Och framförallt, känner du dig ensam.