EXKLUSIVT:  Vittnesbörd i premiär om skådespelarens politiska fången Mitica Popescu för ”förräderi” i lägret torterare översten Ficioru(konstgjord) där hungern var hemskt.

Du äter det bästa när drömmer!

 Rumänerna känner honom på scen, men få vet att på 60-talet det förflutna som en politisk fånge som dömts till tre års fängelse för " förräderi och gränsövergång " genom inferno på Periprava. Trodde du aktuella idag, första gången skådespelaren vittnesmål Mitica Popescu, kom i mitten av förra århundradet lägret i Delta, där jon ges en terrorregim och förintelse. Tidigare torterare filen från Periprava fördömde folkmordet presenterades igår av tanken på projektet utvecklades i samarbete med Institutet för utredning av kommunismens brott och minnet av den rumänska exilen. I ett första för Rumänien vid Periprava arkeologiska platsen har öppnats för att identifiera massgravar där politiska fångar begravda.

Mitica Popescu är en ”master” av den rumänska teatern ärlig. Han säger att det inte finns någon herre eller kollega, utan helt enkelt " Farbror Mitica ”. Detta är en utsaga av hans äldsta. Bortom det återstår dock personlighet konstnären med STAIF felfri. En enastående siffra i sann bemärkelse, som spelar ofta bara sina egna egenskaper. Ögon som berättar historien före orden, göra andra statliga vittnen. Speglar den omedelbara verkligheten, är rå humor polerad, med förståelse, med ett slags ömhet och en knappt märkbar leende, blandning av ironi, värme, sarkasm, kärlek.

Ibland ord är sällsynta och trycker dem, liksom oförsonliga domar. Ge intryck som är gjord av långa tystnader där du inte gynnar för att komma ut från gång till gång för att se vem som är ute efter, vem du är. När allt är människan en remarkable diskretion och blygsamhet. Nästan längre bor i en viskning, inte skrämma den andra sover.

Och, vilket ibland är fallet, perfekt mot all logik, är dessa tecken dras in raviner liv med otroligt våld.

Mästare Mitica Popescu är en av de rumäner som överlevde fattigdom kommunistiska fängelser, cast där, med andra unga människor ut i slutet " svarta årtionden ”.

Jag har tagit som jag kastade

”Jag var hos några grannar, en St Stephen, födelsedagen av en vän. Från en till sida, eftersom dessa möten berättar allt du kan tänka dig, sade några att de ville åka till Amerika. Jag var i 1958. Inser du. Tja, jag gick in genom ena örat och ut genom det andra mig. Efter några dagar jag vaknar uppsvälld Securités. Jag visste inte att de kommer att fly landet? ”Jag vet. " De skickade ett brev till den amerikanska ambassaden, det visste jag inte? ”Nej, det visste jag inte ”. ”Har ni diskuterat dessa saker bland er inte hört? ”. ”Nej”. ”Hörde du ... Lämna det vi berättar. Ser vi vet. " Och jag dömdes till tre års fängelse för " icke - utlämnande av handlingar förberedande att passera gränsen. ”Det beror på att jag hällde några vänner som drömt om att komma in i Amerika. Men ingenting som vi hällde en annan som var där med oss. Låt killarna har inte fått något i Norra Station, som ingen svarade. De greps på saker, och jag med dem. "

Ligga Securité har långa ben

På " Safety kriminella utskrift " av Dumitru Popescu, född den 2 december 1936 i Bukarest, andra årets studerande i teatern vid tidpunkten för kvarhållandet, säger att han greps av säkerhet, den 5 november 1958 " för handlingar av förräderi och gränspassagen " avsätts sedan i fängelset den 9 februari 1959.

  Han läste de "fakta" i pluggen och arg. ”Det här är skitsnack. Förstår du inte att jag hade inga planer på att köra? Det är därför jag har bara gett tre år. De andra tog mellan åtta och 12 år. Jag har fått minimalt straff. Andra mindre existerar inte. Det är sant att dina personliga tillhörigheter beslagtogs, men jag hade liksom tre skjortor och två band med en snål, bära den, " sade befälhavaren med en touch av humor.

Skulle titta

Jag frågar honom hur han var, vad han levde, vad han kände. Hon säger att hon inte vill prata om det förflutna. ”Det är en lång tid. Det finns ingen mening med att ta berättelsen från början. Att gräva döden. ”Jag insisterar, säger jag att det gör. Det är hans liv och det av andra i liknande situationer. Tillåt hårt med några ord och långa pauser.

”Efter gripandet, en period som vi var ute på jobbet. Det var då. På sommaren, i juni flyttade vi dock till Periprava Jilava i arbete, i majs. Det är sant att jag var där bara cirka tre månader till september. Sedan vi flyttade och i Balta Braila, vide, i en koloni arbete - Jag jobbade på dammen, avloppen. På Willow stannade fram till november 1961, då jag var fri . "

Jag frågar då, om Periprava träffade resenären. ”Jag träffade även honom, jag någonsin sett, men jag pratade med honom prata. Vi hade problem med våra underofficerare övervaka vår avdelning och vi drog på jobbet. Caraliii , dessa nio dagar vi åt. "

  Trots att han tillbringade mycket tid i fängelset ledde till resenären, minns Mitica Popescu mycket väl de förhållanden under vilka han levde dessa månader. ”Hunger var hemskt. Vi gav ett korn juice och en bit bröd. Du äter det bästa när drömmer. Vattnet vi drack avlägsnades direkt från Donau , och myggorna äter oss levande. "

  Om döda mästare på Willow minns att deras antal var stor. ”Den tyfus på oss jobb var hård. Många dog av hunger och utmattning. Några brustet hjärta. Vi fick inte ta emot paketet, eller att se släktingar. Jag var helt bortkopplad från världen. Folket, de fattiga, har barnet vet inte vad de gör, om du bor föräldrarna, hur är hans fru ... Ingenting. Ärligt talat, jag hade en chans jag var ung. Men för de äldre var förfärlig. Det fungerade arslet av, var tvungen att göra tid. Om inte, tar jag det din slå vem som helst. "

Livet igen

År 1961, har när de lät honom ur häktespersonal säkerhet varnade att inte diskutera något om som bodde i dessa år. ”Jag såg varje dag. Jag tittar hela tiden, men nya tjejer till ”tenn” i synnerhet. Hade uteslutits ur institutet, hade filen problem, hade jag ingen användning. Först efter tre år fick jag göra en ny examen i teater, och detta beror på att människor som har uppskattat de två första åren i skolan. ”Man sa att han var nöjd. "Inte betala medlemsavgift till partiet, som ny, dessa problem, var vi partimedlemmar. "

”Vad de gjorde var en enda röra "

För år efter att han återvänt från ”helvetet”, talade han till någon av hans tidigare kollegor eller människor jag träffat i förvar. ”Jag var rädd. Först efter många år, träffade jag med Alexander Paleologu sedan och Alexander Ivasiuc och vi chattade. I fängelse han mest kända och I.D. Sârbu, men när jag pratade med honom. Jag har spelat en del i Piatra Neamt, men båda. Han återvände hem i Craiova . "

Tysta minnen tillbaka. Det är då, och innan ridån faller, jag säger det igen. ”Jag vill förstås! Varje ögonblick jag kommer att styra landet. Vad de gjorde var en enda röra ... ”.

Biografi

Skådespelare Mitica Popescu föddes den 2 december 1936 i Bukarest.

Med tiden byggde han en fin karriär inom teater och film, som, under 2009, belönades med " Lifetime Uniter Achievement Award ”.

Det noterades i tittarna grund roller i pjäser som ”grottmänniskor”, ”elmätaren”, " galna Chaillot, " ”En chans för alla”, ”bönder”, " Ivona, prinsessa av Burgund ”, " M?tr?guna " ”Måsen”, " tjänare av två herrar ”och” änglar koloni. "

I filmen började sedan 70-talet, när han fick rollen i " Oak -. Synnerlig brådska ”Följt”Dr Poenaru”, " gift upprepning ”och” guld train ”. Men hans prestation minnesvärda i ”Morometii” där hon spelade Coco?il? .

Mitica Popescu hade även en politisk fånge roll i ”Moment”, 1979.

För närvarande Mitica Popescu anställd Mic Theatre i Bukarest, men också värd för ”D’’s Mitica”, sänds av TVR 2.

 Han var gift med skådespelerskan Leopold ina B?l?nu?? 1977-1998 , då hon gick bort.

Marian Sultanoiu är senior editor of Thought