Det var med likgiltighet han låg på dödsbädden och såg livet passera i revy.

Fullständigt likgiltig.

Tills ett särskilt ögonblick utspelade sig, det innefattade dig.

Plötsligt tillfreds.

Du blev delen som gav helheten mening.

Du blev ljuset i hans tunnel. Lika behagligt värmande, och vacker, som gryningssolens första strålar när natten övergår till morgon.

Du blev anledningen till att han såg tillbaka på sig sitt liv med ett léende på läpparna.

Så betydelsefull är >du<