jag växte upp genom en natt

från våra brännande kyssar

drömmens smekningar

de som gjorde mig matt

jag väste upp genom en natt

Att förstå din skuldkänslas förlust

att sörja allt som kunde bli vi

Förunderligt har du fått henne

att kippa efter andan med bottenlös rådlöshet

jag växte upp genom en natt

för att bli förälskad i en kompensation

den utan en station, den som tågar på

utan balans att känna utan vett och sans

hur kändes mitt bröst i din hand

Samma årstid den kommer där, då, nu

När jag åtrår så att det gör ont

Minnena som skaver, hoppen som skaver

Förlora sig själv så att allt blir tomt

All spänning där blickar fått råda

Kan du

aldrig

aldrig

aldrig

höra hur mitt hjärta slår.