Förut var jag en kameleont,
Alla älskade mig, för alla älskade sig själva.
Det jag gjorde var att ta fram en spegel som jag riktade mot personen, en spegel skapad av ren bekräftelse.

Alla älskade mig, för alla älskade sig själva.

Dom speglade sig i vattnet, tills dom drunknande i sin spegelbild.
Dom blev förälskade i sig själva, aldrig i mig. För jag fanns inte, jag var dom, jag var alla.

Alla älskade sig själva men ingen älskade mig, för jag fanns inte...

inte än...