Är det så
att varje avsked
är en tagg
som borrar sig in?

Är det så
att tiden
kapslar in
Sorgen
likt ett sandkorn
i mitten av
en pärla?

Är det så
att den vandrar inåt
söker sig
till hjärtat
och slår rot?

Är det så
Att varje avsked
samlas där
likt en törnekrona?

Eller likt
en kedja av pärlor?