varför minns du inte vad jag sade?

vi satt på stenmuren, längst upp på kullen. vi rymde från en fest. vi hade inga skor. vi såg ut över järntorget. hamnen. vår stad.

hur kunde du glömma det jag sade?

jag visste vad som skulle hända redan innan det hände. jag har alltid vetat att jag inte är som andra. att jag vet saker som andra inte vet. att jag ibland kan känna vad folk tänker. att jag ibland kan se känslor som ljus. att jag ibland kan veta saker som ännu inte hänt.

så varför lät jag det bli som det blev? jag visste ju.

jag betonade varje ord. jag klädde mig i mitt allvarligaste ansiktsuttryck. jag försökte hålla mina händer stilla. jag råkade bränna mig med cigaretten. och sen.

"bli inte kär i mig. bli fan inte kär i mig. för jag blir aldrig kär i någon."

jag visste vad som skulle hända redan innan det hade hänt. jag har alltid vetat att jag inte är normal. och jag blir aldrig kär.