Tonerna är rostiga
i min gamla radioapparat
Är jag ett sekel eller två?
Vetenskapen är inte alltid kunskap
sade du innan du försvann med sanningen
Ensam sitter jag med poeten
som tog livet av sig med absint
Han vill egentligen vara fri från timmarna
men det fungerar inte så
med chefen som sitter där uppe
Vid min plats gråter de unga
Framtiden är egentligen igår?
Tonerna gråter alldeles för sent
Du tog mitt hjärta när du försvann
Vi ville aldrig bli som de andra
Se på oss nu...