Flickan står och håller i en ros...
Den är inte röd och inte vit....
Den är lika svart som natten...
Med torra blad, och torr stjälk..
Men taggarna är vassa....
Hon faller lätt mot marken...
En droppe blod syns på hennes finger...
Det flickan inte visste,
Är, Att detta var dödens ros...


Kärlek, Är en kompliserad sak som man inte bör förakta.
Man kan ta, Men man ska ge tillbaka lika mycket.

Att Älskas, Och att älska Det är livets Poesi.
Men att Älska och försaka Det är livets Pannekaga.

Vad ska man göra, När man inte vill höra?
Jag vill inte le, Och inte längre se?
Vad ska jag göra om jag inte längre vill finnas till?
Ska jag le och skratta även om jag inte vill?