I vinden finns du
som en varm pust mot kinden
i regnet som en god tår du faller
och det torra fuktar, så befruktar
du sen marken med sol bestrålar
som ger fyllda skålar
och du målar upp
törnrosgrupp
i hörnet
det gäller att se
sig för för törnet
men med doften
du lockar pockar
oss ner på marken
i ljuva parken
eller mot stammen
vid sköna trädet
som är städet
den goda ryggen
att luta sig emot
att bara vara finnas
för en gångs skull glöms allt
som bara måste hinnas
när man har hällts ut i naturen
är som om man har blivit ett med djuren
när man kommit med på just den glädje turen
och att ligga sen så nära den doftande rosen
gör ju att när man kommer hem
att folk tror att man druckit nå´t
man luktar hela jaget,
de sniffar så smått
nej det har man inte
man har fått nå´t
aromatiskt gott
bara genom att
ta in doften som
kom till en som
en lyckopott!