Skrev denna några dagar efter att jag slutade 9:an
Mina "KÄRA" klasskompisar tack för allt...
Jag såg erat spel
När läraren var inom hörhåll
Ni sa javisst sitt här
eller vill du vara med
Medan era munnar log
men leendet nådde aldrig era ögon
För i dem kunde jag läsa
GÅ FÖRSVINN LÄMNA OSS IFRED
Ni trodde nog inte jag såg
Men ni ska veta
Jag önskade inget högre än att gå
Medan ni satt och växlade blickar om att sticka
Satt Jag och ville sjunka genom golvet
Bort från denna sorgliga komedi
Ni ska veta vi var alla med i samma spel
Ni ville inte ha mig där
och jag önskade inget högre än att gå
Men varken ni eller jag sa stopp
Så ni fortsatte med era hatfyllda blickar
och jag led i tysthet
Men ni ska veta nu är det jag
som ler utan att leendet når mina ögon
Är ni nöjd med det ni har gjort mig
att ge mig sår i själen som knappt kan läka
Utan er hade jag kanske fortfarande varit någon
i mina egna ögon
SÅ TUSEN TACK FÖR ATT NI FÖRHINDRADE DET
JAG SKA ALDRIG GLÖMMA ER GENEROSITET