jag kan inte skilja på kärlek och saknad

eller avsaknad
av kärlek

och ibland sköljer minnen över mig

då minns jag sängen, den stora blå
oändliga sängen
som utan slut, ett lidande, där
satt jag i sängen, det stora havet och väntade
varje dag väntade jag på dig
att komma hem efter jobbet och skrika på mig,
varför skrek du på mig? vad hade jag gjort?
väntat lite för länge och sjunkit
lite för långt ner i sängen?

ibland kom du inte ens hem
då ringde jag, undrade vad jag
ska göra om proppen går
vilket den alltid gjorde, tog mynt ur din korg och köpte lakritschoklad
(som jag spydde upp såklart)
och då kom han
han som luktade sådär gott
så gott hade jag glömt att någon kunde lukta,
kanske därför jag tänkte så
att han skulle rädda mig, att han var mitt sista hopp

jag skulle följa med honom
hem och låna hans tvättmaskin,
kanske lukta lika gott efteråt
kanske skulle vi gifta oss och skaffa fyra barn

kanske skulle jag bara vänta lite,
till

lite
till..