Poeten och drömmaren är densamma,

i nätters rus och dagars fyllnad

reser de inre i sitt jag

att sig själv förklara

inför en ny dag.

Att färdas på en magisk matta

titta på varandra och skratta,

att tala om sorgers svåra timmar

att välja att inte drunkna när man kan simma

Äldigt, ärligt & varmhjärtat följa stjärnors tydning

samtala om livet till kvitters morgonsolsgryning

En sång av en näktergal

färdar sekler in i tusen och en natt

allt för dig min kära älskade skatt

Illusion om en svingad omelett

låt mig så tro 

låt mig så hoppas

allt är inte alltid så förståbart och lätt

Visdomen blir att inte längre veta,

veta om kärleksfulla själar alltid kräver föda..

Himlastormande lyser så allt igenom tid

Viker så inte Amintas ord av för sårade rostiga hackor

"Onödigt spilld tid är all den tid som ej förflöt med kärlek"

Sömntunga rus av ögats tröttnads fladder

Ödets vägar tycks alltid väja av vid ödet

Vem av oss är så icke beroende av  kärleksstödet?