Pressar mig själv som man pressar en vitlöksklyfta. Pressar varje dag, hela tiden, i sömnen, under dagen, i rumtiden.

Kan inte jobba under press

Känner bara uppgivenhet och stress

blubb, blubb, blubb, blubb...

Jag sjunker!

Blubb.

Försöker andas

Blubb.

Försöker tänka

Blubb.

Försöker älska mig själv för den jag är.

Jag drunknar.

Kan du se bubblorna på ytan; ett mörklila, salt, syrligt och slemmigt hav?
Kan du se en soluppgång som inte finns, ett mörkgrönt dis?
Kan du höra ett gnissel, en stramande knut, en girig vind?
Kan du höra ett djup, en tom orbital i ett svart hål, ett högljutt vakuum?
Då känner du mig,
drunknad i mig själv.