det kändes som en vårdag

men det var det inte alls

det brändes som en tango

fast det bara var en vals

jag gav mig ut i blåsten

för att gå på promenad

och det var rätt så längesen

som jag var riktigt glad

det här är ingen tébjudning

och inget folklustspel

och själv är jag behäftad

med en väldig massa fel

men mitt i all förljugenhet

trots propagandans makt

så står jag här i snålblåsten

slår dank, slår hårt, slår vakt

det bryter fram en gryning

när jag närmar mig Din tron

och varje liten spricka blir

en ljus och fridfull zon

just där står kampen hårdast

och jag dras åt skilda håll

där spelar inte höstdag

eller vårdag någon roll

LARZ GUSTAFSON 131117