Det jag gjort kommer alltid eka, livet jag trodde kunde leka.
Mina misstag fick min själ i en grav.
Folk kan kalla mig svag, men jag grävde ut mig ut min egna grav.
Jag stack utan och vända min rygg , från miljön jag alltid var trygg.
jag fick lov o fatta när döden passerade sakta
och cellen blev en fakta.

Mina räddning var min diabetes, fick mig och ändra livsstil.
För inte kan jag leva som mina tankar speglar.
Kriminalitet och rutin, fast som kokain.
Jag brydde mig inte om min hälsa, var inte rädd för o hamna i kistan
men efter tio år av samma sår samma väg mot en bår.
Och stress där var jag nummer ett , allting skulle ske nu o de var lätt
att se ljuset i tunneln när döden kändes vunnen.
Var alltid han som tog första steget han som aldrig gjorde felet.
Men de nu jag inser att livet jag levde var fel , min familj fick stå för mina steg.

Min son föddes efter mycket tumult i livet , men han gav mig kraft
att försöka ge han de jag aldrig haft, och de var en pappa som förebild.
Skulle han finnas i mitt liv skulle jag inte va så vild.
Så trångsynt att jag inte såg tre meter fram och levde mitt liv baserad på gram
Han kom in i mitt liv som en skyddsängel från ovan, och jag har lovat mig själv
att inte bli sådan som hans farfar var , jag ska vara där med svar och vägriktning
i alla dar..