Ett viktlöst spår
I den nästan osynliga frosten
Livet suckar tungt
Medan marken fryser till is
Bladen skakande av köld
Klamrar sig fast vid den hala grenen

Som en sista utväg blundar jag
Överväger att aldrig öppna ögonen mer
För den veka frosten biter
Trots sin vackerhet
Smular sönder mina ben
Krossar mina drömmar
Så jag behåller ögonen slutna

Medan det sista lövet faller