Är vi syskon så är vi.
Har du ett syskon så har du.
Är du yngst så är du.
Retas vi så gör vi det.

Sinsemellan och nästan var dag.
Vill och kan en hämnas då och då,
så gör en det.
Ingen blir gladare av att hämnas.

Men hämndens syfte är inte att bli glad,
bara att gå och dansa på någons grav.
Ingen blir glad av att behöva slå eller bli slagen.
Men har en behov av att få utlopp på någon

så finns där ibland ett syskon att puckla på.
Det kan ofta bara besvaras
med att retas eller att hämnas.
När en sedan är vuxen och har egna barn

kan en sitta i en tevesoffa någonstans
och bli intervjuad om hur det var att vara barn själv
och nu uppleva samma visa om igen,
bara mellan de egna barnen.

Historien verkar som repa upp sig.
Kom nu alla på en gång, gå med i gänget
och sjung våran sång. Det är en sång vi hatar,
men det är ju ändå just våran sång.