Erika sitter alltid längst bak
folk tror det är för att hon är tuff
rebellisk och motstridig
en tonåring som bara är lat
hon vill dock snabbt ut, när ångesten slår på
som en klar blixt
slår den in mellan revbenen
då finns dörren där
fly från sina sår
vackert såhär

Isak tittar alltid ner
han har inte sett någon i ögonen på år och dar
folk tror han är blyg och rädd
rädd för att bli sedd
så de slutar prata
hemma får han inte titta upp
då blir det en käftsmäll
snabbt som attan lär man sig då
att respektera människor omkring
genom att inte titta på

Sandra brukar skratta mest
jätte mycket så vardagen blir en fest
hon skrattar till död och till sex
hon skrattar till lidande, mord och allt groteskt
hon har ett sinne för humor!
säger de,
då skrattar Sandra än mer
vad kan man annars göra?
för att hantera tomheten som ingen får se
den är skinande vacker och klar
att meddela om allvar skulle vara ett för farligt uppdrag

Lukas har alltid mörka kläder, mycket mörka
folk tycker han är lite konstig, för rak och för stel
det skall alltid vara på allvar, allting Lukas ser
så mycket på allvar alla känner de alltid har fel
om hur de upplever solens vackra sken
de tror han lever för att känna, att tänka och att finnas
men är just det som är det värsta han vet
han skulle sälja guld och gröna skogar
bara för att slippa
slippa känslor bara för en liten stund
men det förstår ingen
inte ens Hanna
den de tror han älskar breved

Ida är rätt vanlig tycker en del
ett kors runt halsen och inte festar hon mer
hon hjälper till och frågar
hur de andra mår i skolan
ingen vill lyssna på någon utan livserfarenhet
suckande tänker hon tillbaks
när hon låg avslocknad på plattan med åtta i puls
mitt i stan
det nya bruna hade en ordentlig kick
hösten tvåtusentre
en sådan kick
hon nästan lämnade världen
världen hon aldrig fick se
nu är allting ordnat och bra
dock är hon rätt tråkig
tycker en del
som inte njuter av livet
till fullo som de