Varje steg som tas
Ekar av tomhet
Den tomhet som värker
I bröstet vid minsta andetag

Så därför går jag
Med smygande steg
Och återhållen anda
Bara för att det inte
Ska eka så hjärtskärande

Andas inte för att slippa
De värkande knivhuggen
Som får mina steg att tveka
Mitt bröst att skälva
När tystnadens ensamhet ekar