I min morgontrans
Försjönk jag under mina tvivels tyngd
Ja jag tvivlade på dig
Åh min gud
Nog tvivlade jag
På flykten och att kunna flyga igen
När mina axlar tyngdes av vingar du skänkt mig en gång
nog tvivlade jag på flykten

Nu..
med förbundna ögon av fördom
i min tillvaro av främlingskap
i gryningens tystnad
Lik vågen som stolt framhärdar stranden
Utan ånger
Utan tårar
Jag är den fördömde
Mörkrets brända barn av vår tid..
än utan rum

Under morgonsolens under
Möter livets enda löften
Än väntar på tröst från himlen
Innan Djävulen får tag i mig
i denna återvändsgränd

Du är uppenbarelsen i min tröstlösa trans
Ett under som slog ut i blom i morgonsolens tystnad
Utan ord
Utan tröst
Sa du till mig ''möt din gud nu''

Försjönk jag under mina tvivels tyngd
I min morgontrans
Och klippte av vingar du skänkt mig en gång

Kvar i gryningen står nu med avklippta vingar
böjd rygg
Och tvivlar på smaken av min morgontrans