När håret faller mot handfatet tänker jag på förra gången. Bitterheten skriven över hela ditt ansikte som om det var DITT hår jag rakat under natten. Hur jag trodde att du skämtade men tystnaden grävde sig in i varje ben så jag kysste dig istället. Hårt.

Innan du gick klagade du på att du inte hade något att hålla dig i och jag undrade om jag inte var tillräckligt substantiell för dina händer.