Johan hade aldrig brutit ett ben
inte ens ett finger
han hade en vacker hy
inte ens ett skrapsår från ett finger
äcklad var han när han såg
skadade människor på sjukhuset
läkare var kanske ett opassande yrke
men man måste få känna sig bättre

att gnälla efter hjälp
för sår man orsakat sig själv
var svårt att förstå
äckligt var det alltid

sen en vacker dag låg Johan där
på bakgården
med blod sprutande ur skallen
stegen låg vilande bredvid
en klump började växa
han vände sig och spydde
över sin egen tanke
att ringa ambulansen

Johan fick inte ha några sår
det var strängt förbjudet
så blodet fick bilda en liten flod
röd och temporär
tills den stelnade till
och bildade vacker röd is
som smakade järn
järn som smälte i solen