Hjärtat är skyddat.

Han är trygg och lugn. Det finns ingen sorg i hans liv, förutom sorgen över det faktum att han faktiskt inte lever. Men det är lätt att ignorera i en varm och trygg famn. Och han tänker att det är konstigt hur själen kan vara så lugn när fel person rör vid den. Kanske för att det inte alltid finns en rätt person. Och det är på något sätt skönare så än att låta rummet stå tomt.

Men kan han inte få fyrverkerier trampar han hellre ner i en avgrund. I alla lägen. Det finns inget mellanting som inte kväver glöden. Trots hans egen övertygelse håller han desperat fast i mellantinget personifierat. Desperat. Jag vill inte ha dig, tänker han. Lämna mig inte, tänker han.

Men hur mycket han än ler när han hör hennes skratt och ryser när hennes hand rör sig över hans skira hud så vet han hur det ska kännas. Som den kvällen när han efter tre år fick chansen att följa med en ung kvinna hem, precis den kvinna som vandrat i hans fantasi var och varannan dag. Flickan med elektriciteten. Trots förhållanden och känslor riktade åt varsitt håll. Och att hon himlat med ögonen åt hans entusiasm för filosofi och sett honom varje dag oavsett mängden sömn, eller nattens samtalsämnen gjorde det bara bättre.

Hon var den kvinna som han innan han ens försökt, accepterat att han aldrig skulle få. Och så stod de där utanför stadens hipster-bar. Hon rökte sin cigarett och hennes läspande satte sig på hans hjärna, kisade med ögonen av en öl för mycket. Och hur mycket han än höll fast vid sina åsikter om typer som henne så fanns det ingenting som smekte insidan av hans lungor som ångorna från hennes cigarett och ingen musik mer lockande än den annars så otrevliga kombinationen av läspande och fyllesludder. Ögonen som mötte hans var små. Grisögon, tänkte han. Släpp mig inte med blicken, tänkte han.

Han minns inte vem som kysste vem men det var givet. Han minns inte hur det kändes att vara i henne. Han minns att hon stönade konstigt. Och så det där efteråt. När de i totalt mörker klev in i duschen och kände vattnet rinna längst ryggen. Hon höll om honom som älskande håller om varandra, trots att hon inte ens ville ha honom. Det ögonblicket. Med just den kvinnan. Kommer alltid finnas hos honom. Och han vet varje gång det kommer tillbaka att det aldrig kommer spela någon roll om en kvinna är god eller ond, stor eller liten, intelligent eller dum.

Det handlar inte om beröringen eller pirret eller ögonen. Det handlar om att inte känna det som att han ödslar sin tid. Som att det bara är en enda lång väntan. En. Enda. Lång. Väntan. Så kändes det inte den gången, det var fullständig tillfredsställelse. Och det är därför han minns henne. Det är därför han alltid kommer ha henne som utgångspunkt.

Och nu sitter han i soffan med en kvinna både vacker och vänlig. Vill ut och bort till någonting annat. Han är uttråkad men vill inte ändra på det. Kommer inte loss. För han vet att varje gång han lyckas avsluta något han inte ens vill ha letar han direkt upp någon ny att inte vilja ha.

Och han kan inte låta bli att önska, att han aldrig hade upplevt den där kvällen.