UTKAST

Hej,

förlåt för att jag inte hör av mig längre. Jag står inte ut med att se dig försvinna bort från mig. Varje ny flicka och varje leende på dina läppar, som någon annan än jag orsakat, får det att kännas som om någon trycker in sin näve i min bröstkorg och klämmer sönder mitt hjärta. Det sipprar ut mellan fingrarna - på din hand. Och jag vet inte vilken tanke som är värst; att du inte tänker på mig längre och inte saknar mig mer, eller att jag lever kvar i dig så som du lever i mig. Dold för omvärlden. Förlåt mig för att jag sköt dig ifrån mig. Jag ångrar att jag fick det att låta som om allt var ditt fel. Det är ingens fel att kärleken inte blir vad man hoppats på. Jag sökte tveklöshet, övertygelse, passion som du inte kunde ge mig - men vänta - det var inte därför. Jag lämnade dig för att du nöjde dig med det enkla, och jag kan aldrig leva med att vara den du nöjde dig med. Oavsett hur mycket du sa att du älskade mig, så svepte det bara förbi. Jag är ledsen, och den desperata ensamheten gröper ur mig. Hur många gånger jag än talar om för mig själv att det aldrig kommer tillbaka så kan jag inte sluta hoppas. Jag vet inte vem jag är utan dig.

Du fattas mig.

SKICKAT

Hej,

förlåt att jag inte hört av mig på så länge, det har varit så mycket. Tänker på dig ibland, men inte så mycket längre. Livet går vidare. Såg en bild på dig med flickvännen, hon såg trevlig ut. Jag är glad för din skull, glad att du är lycklig. Hoppas du har tid att svara, men jag förstår om det är mycket som händer. Vi kanske kan ta en kaffe när du kommer till Sverige i augusti?

Kram.