Minnen


Långt bortom mänskligt medvetande
reser sig mäktiga gravmonument av skam skuld och förnekelse
Här finns sinnrikt utformade granitblock av renaste lögn
under vilka sanningens andar klagar för döva öron.

Här finns alla de stunder som skulle ha blivit minnen
om vi inte känt ett sådant obehag inför dem
att vi låtit gräva ner dem i myllan för alltid.

Här i det fördolda lever människors drömmar och hemliga begär sina egna liv

Mindre vackra tankar och handlingar som säkert skulle rubba vår självbild.
Och glömskan breder ut sig som en grön mossa.
Den kammoflerar gravarna till osynlighet.

Men med tiden länkas bitterhet hat och sorg samman till en grov kätting som håller en människa fast vid sitt förflutna.Det krävs stort mod för att bli medveten om sin egen räckvidd


Lars Nilsson