Hos Rousseau återkommer Cardogans  ideer  om barnet
som ett naturens mästerverk, med  ett värde i sig självt,
men i mer sofistikerad form. I "Emile"  (1762) pläderade
han för barnets rätt att utvecklas efter naturens ordning
och att  lärare  och  föräldrar  borde  tänka på att stödja
barnets integritet, eftersom den ansvarige  uppfostraren
som arbetar  emot  naturens  ordning  åstadkommer  en
dålig och svag människa,barndomen är en period som är
till för att  den  vuxne  ska avsluta  naturens arbete, dvs,
lära barnet ett alltmer vuxet beteende, barndomen är en
tid med egenvärde,en tid då barnets beteende är anpass-
at till dess egna behov och sin egen värld. Var gång man
ser ett barn,skrev Rousseau,ser man en fullständig varelse
perfekt sammansatt för detta skede i sin egen generering
och om man betraktar barnet som en  ofullständig vuxen,
kan  man  lika  väl  betrakta  apan  som  en  ofullgången
människa.
Sten Wiking