Du ser denna människa. Så osäker och så skör, hon ser sig oroligt omkring sig. Du ser på henne, suckar och går vidare.
Nästa dag ser du henne igen, hon sitter och gråter vid en parkbänk. Hon skakar av den kalla brisen som blåser i hennes kappa. Du ser ännu en gång på henne, det svider i hjärtat när du ser henne sitta så ensamt där men du fortsätter sedan gå för du inte vet hur du ska agera nära henne.
Dagen efter det går du samma väg som vanligt. Du ser dig omkring, du har bestämt dig för att gå fram till flickan. Se vad som är fel. Men, vart är hon? Du ser henne inte den dagen. Nästa dag skummar du igenom morgontidningen, du stannar upp vid dödsannonserna. Du ser en bild på flickan.

-

Jag vet att detta inte direkt är en dikt eller något sådant men tycke att jag borde skriva en liten tankeställare.