Det är inte ert fel.
Att jag sitter här ensam.
Att jag inte är hel.

Jag står i mörkret.
Gett upp mitt sökande, slutat treva efter lyset.
Sitter i min ensamhet.

Tårar rinner.
Hjärtan brister i tusentals bitar.
Med vinden vänner försvinner.

Förlåt för jag inte räcker till.
Förlåt för jag inte är de underbarn jag varit.
Förlåt för jag inte mera vill.

Jag klarar inget mer.
Jag är trött på att fejka.
Mina ögon är blanka, hur kan ingen se?