Sedan barnsben har hon varit en sökare
Omringad av alla men fylld av ensamhetens känslor
En lust så hungrig efter något som aldrig mättar
En längtan efter något mer
Något större
Något bekymmersfritt
Men ingenting sker, ingenting kommer till henne
Istället offrar hon sig själv i vad vi kallar tillfällig lycka
Den sortens tillfälligheter som förvärrar allt
Gör det som var halvbra till en katastrof
Men som i alla fall fyller henne för en stund
Får henne att känna sig älskad
Får henne att glömma sina hjärnspöken
Men som sedan gör henne till en levande tortyr
I dimman av onykterhet och bekräftelse
För en stund får hon känna sig så som hon alltid vill känna
Men lyckan är kort
Hon faller sedan ihop, i en avgrund någonstans
Och ingen bryr sig

Hon är ensam
I längtan efter något bättre