Mången månar har flytt sedan jag reste min vandringsstav
Natten har gått vid min sida, känt min andedräkt
Orden tålmodigt bidande i skuggorna kring
lägereld och stjärnljus
Snåriga stigar outtröttligt trampade under mina fötter

Tidevarv har lagts till tidevarv, djup ropat till djup
Den väntande vakar vid härdens glöd
Sätt ej ljuset under skäppan i natt
Ett faderlöst barn återvänder i gryningen