Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens
frihet från sin bestämning.

Socialdemokratin är en filosofisk idé för ett helt samhälle, inte en sammanslutning för att medlemmarna ska må bra.

Människan är universell. Färg och form säger inget om individers egenskaper. Avväg alla beslut i enlighet med denna tanke.

Socialdemokratin kommer ur upplysningen; en förnuftsrörelse grundad i anständighetens känsla.

Satsa på de fria konsterna, den fria forskningen och bildningsmöjligheterna.

Marknaden gör inte moraliska bedömningar, det gör människor.

Politik är tillämpad moralfilosofi.

Valfrihet är inte frihet, men urholkar jämlikheten. Återreglera.

Fördriv anti-intellektualismen men glöm aldrig hur det känns att vara i underläge.

Är allt detta abstrakt strunt? Politik handlar väl om procentsatser och bidragens införande, höjande och sänkande?

Alla relationer är maktrelationer. Arbetsmarknaden utgörs av relationer.

Desperationen är maktlös.

Full sysselsättning och kollektivavtal är enda värnet mot arbetsgivares arrogans.


***


*Men jag vet inte*