Minns du natten där i parken,
vi höll om varandra hårt.
Jag fann lycka i dina armar,
trodde aldrig det kunde bli så svårt.

Minns du stadens glömda kvarter,
och bron som börjat rosta.
Vi gick på tomma gator hand i hand,
jag skulle gjort allt, vad helst det hade kostat.

Minns du det sjungande havet,
och vinden som slet i mitt hår.
Hur jag skrattade åt solen,
och du sa att du älskar vår.

Minns du nätterna av värme,
av djupa andetag.
När du leende pussade min näsa,
och sa 'du är fin och underbar'.

Om du inte minns någonting,
så är jag glad att jag kan minnas.
För du visade mig en liten stund,
hur det är att vara lycklig och att finnas.