Ett utsnitt ur en längre text som skildrar mitt korta sammanträffande med Shirley Temple, en av min ungdoms stora idoler.
Mitt korta möte med Shirley Temple. RIP.Tack vare Elaines omtanke hade jag både svala och varma kläder i resväskan. Jag drog en ylletröja över en långärmad skjorta och ringde roomservice för att möjligen slippa gå ut och äta middag. ”På rummet serverar vi tyvärr bara snacks och drycker”, berättade en vänlig mansröst. ”Men jag kan verkligen rekommendera hotellets restaurang! Den rankas bland de bästa i San Diego.” Jag kände mig ruggig men smörgås och pilsner framför tv-apparaten verkade inte särskilt lockande. Jag bytte tröjan mot en lätt kavaj och vandrade över till restaurangen, som låg i en angränsande byggnad. Rustik inredning, dämpad belysning, diskret bakgrundsmusik och helvetiskt effektiv luftkonditionering. Ingen hovmästare syntes till så jag valde själv ett ledigt bord. Klockan var bara strax efter fem på eftermiddagen så urvalet var stort. Kring ett större bord satt ett tiotal personer av båda könen och samtalade lågmält. Två ensamma unga män satt vid var sitt bord och slevade, med gaffeln i högerhanden, hastigt i sig sina varmrätter. De ville väl snabbast möjligt ut och uppleva San Diego by night, tänkte jag. Själv ville jag snarast möjligt gå och lägga mig. ”Godafton, Mr Mossberg! Jag heter Rodriguez, och det är jag som har nöjet att servera er ikväll!” Jag hade inte ens hört honom nalkas på den mjuka heltäckningsmattan. det var också första gången jag upplevde att en servitör kände till mitt namn innan jag presenterat mig. Hans röst var artig och vänlig men på intet sätt inställsam. ”Önskar ni någonting att dricka före maten?” ”Har ni något varmt?” Trots att jag fortfarande kände mig lite ruggig mådde jag som en prins; alkohol vid rätt tid och i lagom mängder kan vara en välsignelse. När Rodriguez - som faktiskt hette så i förnamn! - kom med dessertvagnen var jag precis lagom mätt. Urvalet, som till största delen bestod av läckra bakverk som dignade under färska frukter av alla upptänkliga slag, såg nästan ut som kompletta måltider. Precis när jag tänkte förekomma Rodriguez genom att vänligt men bestämt avböja dessert, sa han: ”Nej, jag vet! Vad ni behöver är naturligtvis ett fat varm jordgubbssoppa. Vi gör den med bara några strån rabarber samt en doft av kanel och serverar den ofta tillsammans med ett litet glas rumstempererad calvados.” ”Jag undrar om man vågar fråga henne”, sa jag och Rodriguez nickade ivrigt. ”Javisst! Hon är lika vänlig och trevlig mot alla! Se här, ta en tom restaurangnota!” Han rev av ett blad till mig och tog därefter ett förväntansfullt steg tillbaka.
Prosa
(Novell)
av
© anakreon
Läst 458 gånger och applåderad av 9 personer Publicerad 2014-02-12 18:12 Författaren © anakreon gick bort 2015. Texterna finns kvar på poeter.se som ett minnesmärke på den avlidnes och/eller de anhörigas begäran.
|
Nästa text
Föregående © anakreon
Senast publicerade
17/5: Limerick till Rebecka och Ruben 16/5: Limerick till Ronald och Ronny 15/5: Limerick till Sonja och Sofia 14/5: Limerick till Harald och Halvard 13/5: Limerick till Linnéa och Linn 12/5: Limerick till Lotta och Charlotta 11/5: Limerick till Märit och Märta 10/5: Limerick till Esbjörn och Styrbjörn Se alla |