Har jag förvillat mig totalt i oss, som när magma smälter allt i dess väg och jag tänker att något måste stoppa det men vet inte för allt i världen vad det skulle vara. Allt utom detta! Kraften är ostoppbar, våra nerver är som ursinniga floder där vår kärlek och vår åtrå är så djup att till och med havet blir avundsjukt. 

Om du kunde se hur jag lyser upp i leende när din vagn närmar sig. Tanken på din skönhet insvept i Ottomansiden., din hänförande kropp mot mina olidliga, retliga, otåliga nerver.Vår kärleks insvurna reseflacon runt halsen borde vara försedd med bajonettlås, outslitlig trots sin rubinröda njutfulla färg för livet. I de små utrymen som ges kan vi känna vibrationerna av våra fullblods rådande begär i vildhästarnas ivriga fält.

Älskade...du är stjärnorna i mitt hjärta, min kraft och blodet i mina kokande vener, min beskyddare,  du är gapet i åskan och lugnet i alla daggens grynings droppar.

Åh Leo...vi är för unga för att bli brutna vid våra vingar.

Du är mitt gift, du är min medicin, du tar nästan kål på mig samtidigt som du räddar mina dagars tristess med tid. Bedövad börjar jag dö fast jag lever som aldrig förr given min gågna moral och sedlighet. Mina år i skrift. Inväntar min "London Season" med förväntan och full kontemplation. Vår jakt i prunkande iver.

Livet är likt en "dikt" som jag inte vet hur att skriva och du är tragedin..för hur gör man när man är som  en tjuv som är kär i ett stulet hjärta man önskar följa...det är svårt Leo, att följa ett hjärta som är i tusen bitar...vilken bit följer man? Eller hur? Hur gör du? Våra svepande konflikter.

Kanske det är så att musiken inte håller min hand men den gråter med mig, och kanske det är allt jag behöver i min fantasi...

Det kan vara hur du i min dröm smeker mina höfter, snuddar lätt vid vid mina bröst, hur du trycker din varma kropp med din bröstkorg tätt..tätt intill, hur du kysser min nacke ömt och kärleksfullt. Jag kan känna din varma överkropp. Sedan tar du din hårda bultande, pulserande stolthet mot mig. Jag står vid flygeln vänd från dig med bläck hornet öppet och hinner inte ens hitta tanken på att stänga den och insamla de dyrbara pergamenten, jag släpper allt vind för våg. Veckors..månaders slit kan få sväva ut i en rymd som supernovor av levande upplysning och det går mig förbi. Jag trycker mig tillbaka mot din kropps mast, juckar emot och pressar, kvider, andas tungt, vänder huvudet för djupa kyssar där våra tungor dansar frenetiskt, och intensivt. Jag känner med mina händer på det som jag redan vet finns där, din fursteboning. Jag vet att du tappar ditt jordfäste när jag smeker allt som vill ur sitt trånga bo. Du tar din hand mot min hals samtidigt som du flämtar och andas tungt, du trycker ner din hand och greppar det jag inte har något att säga till om, det bulltar och spränger i båda två och vi trycker oss mot varandra ömsom mjukt och hårt. Vi river ner allt i vår väg. Vi skymtar oss förbi i den pompouösa spegelns kvardröjande ögon skuggor. Du följer min kropps rörelser, andtung. Rosenkindade kvider vi båda igen av lust medans vi gnider oss mot varandra. Stolt och mäktigt finns det knappt mellanrum för ivriga villiga och  darrande händers spel. Jag vill ha dig glidandes in i mig, men du vänder mig om och du går ner på knä låter din tunga spela alla världens mest perfekta melodier som efter mina egna skrivna noter. Jag darrar och kan inte stå kvar på benen, du slutar precis innan creshendot skall sätta in, du reser dig upp och vänder mig om...

kysser mig innerligt

levande

och där

där är vi

med flätade händer vid våra huvuden

Stannar till i andflåsande tystnad

Fullblommade brinnande ögon i ögon

Mitt i havets vackra intensiva gungande storm

med våra sista andetag.