Du, och jag. Så långt ifrån varandra.
Men ikväll är vi närmare än någonsin.
Din kropp är blyg, men din själ och dina ögon skriker TA MIG.
Jag stryker ditt hår med min hand och ryser när du andas ut av förväntan och upphetsning.

En kyss, ett ögonblick.

Tiden flyger förbi, vinter blir vår. Dagar och nätter, veckor och år.

Varje natt, när våra läppar möts igen och du är min igen är jag mer levande än när jag vaknar och förs tillbaka till den sorg som är mitt liv.

Låt mig glömma dig, så jag slipper inse att du egentligen redan är borta.