När det kommer till barn, exempelvis, så sysslar de med att pröva olika saker. Då kan det handla om att en tillfrågad eller provocerad skall kunna sätta gränser. Hur långt kan jag gå innan en människa får för sig att säga nej. Det är litet som att vara på auktion. Hur mycket kan jag begära innan det säger stopp, hur mycket kan jag busa och retas innan det tar stopp.

Man brukar kalla det för att barn behöver gränser. Ett barn vet inte alltid att det handlar om just det. Utan det blir då en vuxens ansvar att säga ifrån, att sätta upp regler och gränser. På det viset lär sig ett barn vad som krävs av respekt. På det viset lär man sig hur att hantera olika situationer. Den som inte får lära sig sådana här saker kan utveckla dumhet istället.

Vilket då är ett uttryck för att man inte har lärt sig var gränserna går för olika beteenden. Det här går igen även i vuxenlivet. Så en människa som inte har fått lära sig var gränserna går kan mycket väl bli en person som utövar utpressning mot andra, därför att barnet har vant sig vid att manipulera andra människor.

Finns där trots allt gränser, som vanliga människor väljer att acceptera och leva efter, ja där går det kanske att manipulera istället, att köpslå om saker och ting, om tjänster av olika slag. Så kan ett bortskämt barn välja att hantera vardagen och omgivningen. Genom att manipulera, köpslå och kanske även skrämma andra till 'underkastelse'.

"Om du inte gör så här så kanske jag inte älskar dig längre, då kanske du inte kan vara med mig mera". Att inte få lära sig gränser och att inte lära sig om respekt och tillit kan göra att man blir ett mycket bortskämt barn som lär sig rida på sätt att skaffa sig fördelar. Sådana människor kanske inte blir så älskade av vänner och andra.

Men de kan åtminstone få ut en hel del av att prova sig fram och manipulera omgivningen. Det är inte ett liv fullt av lycka, men det är ett liv där makten spelar stor roll. Makt och kontroll istället för öppet visad tillgivenhet, respekt och kärlek. Det värsta man kan göra ett barn utöver att slå eller förakta det, är att skämma bort det. Att inte förstå sig på hur man sätter gränser.

Skaffar du en hund eller en katt så kanske du sätter gränser för vad som är acceptabelt att hunden eller katten gör, exempelvis inomhus och när det kommer besök. Men du kan ha svårt att göra likadant i ditt eget liv. Att sätta gränser är någonting bra. Både för dig själv och för andra.

Du får bättre självförtroende och kommer att kunna göra saker för dig själv och andra, kunna styra ditt liv på ett helt annat sätt än om du inga gränser har. Det handlar inte om att styra ett regemente eller hålla militärövningar och gå och lyda blint. Det handlar om att få styrning på sitt liv så att man hindrar sig själv från att gå från att vara brukare till att utvecklas till en missbrukare.

En missbrukare är en person som helt eller delvis är missnöjd med sitt liv, är osäker på sitt egenvärde, såväl i sig själv som i sin närmiljö, bland vänner, familj, på arbetsplatsen och så vidare. Då är det vanligt att man söker tröst i någonting. Detta något kan vara att börja använda tobak, alkohol, spela eller utöva ett socialt missbruk. Ett socialt missbruk kan ta sig litet olika ut.

Det kan handla om att provocera andra människor, prova var gränserna går. Det kan handla om att ha behov av att dominera. Eller så utvecklar man ett behov av att bli dominerad av andra människor. Sådant som leder till utnyttjande, det vill säga att man låter sig utnyttjas av människor och situationer.

Det kan leda till att man söker sig en ny familj av något slag, av sekter, tjuvnad, olika saker som har med sex att göra. Det finns otaliga varianter på att bli någon som låter sig utnyttjas eller som utnyttjar andra. Att tidigt i livet få veta var gränserna går och vilka reglerna är, verkar livsviktigt. Annars kan man lätt utveckla olika slag av missbruk, vilket är till fördärv för såväl en själv som för andra.

Ingen mår bra av att själv vara offer för ett missbruk. Inte vare sig du själv eller din närmaste omgivning. Förstår du att du är ute och cyklar, är på god väg att bli sjuk av ditt beteende, så prata med någon om det. Visa att du behöver hjälp. Om du känner någon som är på glid, prata med den personen och om du kan, erbjud hjälp eller sök hjälp tillsammans.

Att förlora självrespekten eller att aldrig ha haft någon, det är väldigt illa, det är rent av alarmerande. Det är till godo för ingen, allra minst för dig själv. Det är när man börjar missbruka som man låter dumheten regera. Då lyssnar man till fel slags budskap och det är då man låter sig bli manipulerad av budskap från vänner, älskade, från samhället, som är av det slaget att man far illa.

"Om du älskar mig så gör du det och det med dig själv, eller för mig". Vilket inte handlar ett dugg om kärlek, utan bara handlar om att manipulera, utnyttja, prova var gränserna går. Men där måste vi sätta stopp. Hit men inte längre, om ens så långt. Kärlek är när man gör något för en annan individ utan att kräva betalning i känslor eller tjänster, saker, pengar och så vidare.

Förälskelse är en egotripp, som man kan ha glädje av, men det handlar inte heller om utnyttjande av någon, bara att försöka njuta av och kanske utveckla till kärlek. Om man i en och samma mening talar om kärlek, och samtidigt förväntar sig något i gengäld, då är det inte kärlek. Kärleken måste i allt vara kravlös. Som att intuitivt älska ett barn eller barnets kärlek till andra.