Som höstlöv,

Föll!
Föll!
Föll!

Jag i evighetens tysta gatorna

I min skugga stod ett främmande ansikte
Det var han som målade mitt namn i den eviga tystnaden
Ofödd än!

I drömmarnas land,

Stod jag helt ensam med min sorg
Sökte svar för de obesvarade frågorna i mitt icke värdigt liv
Ofödd än!

I tidernas tid,

Föll, föll, föll jag oändlig
Där läste jag ett namn, ett ansikte och en tår
Ofödd än!

I den mystiska och den osynliga,

Ofödd än heter jag!
Ofödda är mina drömmar!
Och ofödd tillexistensen1

Jag är ingen mer än ej född någonting!