Vi är överens om att det är normalt att ljuset skall släckas för att vi skall se filmen på bio, medan om vi ser en film hemma, det är precis lika normalt att det istället är mörkt utomhus men ljust 'i salongen', det vill säga vardagsrummet. Där man till och med ofta nog tänder en lampa bakom det medium som visar filmen, det vill säga teven. På bio, eller i biografsalongen finns det skäl för att sitta i mörker medan filmen 'rullar fram' på bioduken. Där sitter fullkomliga främlingar någorlunda sida vid sida och i närapå hundratal. Där finns det dels skälet att slippa sitta och titta på varandra under filmens gång, vi är ju ändå där för att se filmen. Vilket numera störs av att rastlösa människor, exempelvis sätter på sin mobiltelefon vilken då blir som att tända en ficklampa i mörkret. Ju fler som sätter på sina mobiler desto sämre blir upplevelsen av filmen, även för de vilka faktiskt försöker se filmen. Inte nog med att olika människor sätter på mobilen. De tänder och släcker den då och då. Dessutom inte samtidigt. Så det blir som en osynlig och lätt ljudlös orkester i vilken under olika partier av stycket ibland fiolerna spelar och ibland det hörs en trombon eller till och med ett solo. Det här saboterar upplevelsen av filmen och tar bort förtrollningen av att sitta i mörker och kunna koncentrera sig på filmen som visar olika delar av handlingen och som dessutom då och då byter tempo, musikstil och så vidare. Man kan ju undra över hur publiken skulle reagera om filmen visades i en lika ljus miljö som ett vardagsrum klockan tolv på dagen. Skulle då samma behov av att sätta på mobilen under filmen finnas? Ja, de som inte är och aldrig heller varit, mörkrädda och vilsna, de skulle fortsätta sitt mobila beteende. Medan de mörkrädda och vilsna inte längre skulle ha samma behov av att tända lyset. Det här med att äga en mobil men ändå inte ta fram den i sådana gemensamma upplevelsesammanhang har förstås med en viss mognad och visande av respekt att göra. Ungefär på samma sätt som att man på en restaurang inte helt plötsligt reser på sig från sitt bord och går fram till någon och börjar käfta därför att föremålet för ens uppmärksamhet har behagat låta blicken fara över andra delar av rummet än sin egen sfär på kanske en två meters radie eller så. Få av oss skulle visa på ett sådant uppträdande även om vi kanske fulla av känslor vid enstaka tillfällen kan undra över varför vi blir av intresse för andras närgående studier. Att ta fram mobilen och tända den i mörkret under ett biobesök är att brista i respekt för andra biobesökare. Numera tvingas vi acceptera att andra människor mer eller mindre satt i system att brista i respekt. Det är därför vi kan se att andra än oss själva kastar fimpar eller annat skräp på marken vart vi än går i stort sett i mera verkligheten. Medan vi själva då aldrig skulle kunna tänka oss att ägna oss åt det så flagrant beteende eftersom vi just faktiskt fått en uppfostran, eller kanske till och med har lyckats med bedriften och äventyret att uppfostra oss själva. Det är ju ändå ett tecken på, inte bara anpassning till samhället, det vill säga andra människor och den miljö vi vistas i, respekt. Såväl självrespekt som respekt för andra människors trivsel. Medan det, när vi väljer att inte respektera oss själva och såväl vår egen som andras närmiljö, beter oss som småbarn som inte fått lära sig reglerna för hur man uppför sig och som även testar omgivningen om och om igen för att lära sig vad som är möjligt och brukligt. ''Vad händer om jag släpper taget om nappen och den faller till marken?'' Kommer nappen att studsa upp igen och åter täppa till truten på mig, ungefär som i en baklänges uppspelad film? Närapå faktiskt, eftersom föräldern eller i vilket fall den som passar barnet kommer att plocka upp nappen och efter försök till rengöring av densamma söka återplacera verktyget till varifrån det nyss togs. Vart vill en sådan här text då komma? Ja, den vill få läsaren att tänka på sitt eget sätt att hantera en situation och fundera över detta med respekt. Kommer en individ som lär sig respektera sig själv och sin omgivning att möta respekt från andra människor i högre grad än förut? Det är högst troligt, även om det inte finns några garantier. Alla som vill fortsätta att bete sig som femåringar räcker upp en hand. Få se nu... hmmm. Inte alla vill räcka upp handen, men efter hand som allt fler gör det, visserligen i slow motion, desto fler vill slippa känna sig uthängda som illa exempel i detta väl upplysta rum. Det finns förstås en mängd andra aspekter att tänka sig. Exempelvis hur vi skulle reagera om vi gick in i biosalongen, slog oss ner på de platser som faktiskt står på våra biljetter och plockar fram vårt möjliga godis och även kanske gör en sista koll på vad som händer där ute i den stora världen. Se där, nu har kompisen hemma i radhuset satt på kaffet och börjat tvittra med omvärlden. Och resten av kamratkretsen sitter också de, åtminstone valda delar av den, bänkade med någonting att äta eller dricka och kollar varandras sidor på internet. Ja, nu är det väl reklam snart och sedan så skall väl filmen börja. Under reklamen, då det visserligen är mörkt i salongen, är det väl ändå okej att kolla mobilens olika appar och annat? Jodå, det ser jag ju att det är fler än jag som vill veta hur det går för faster Sara under hennes besök på sjukhusets cafeteria. Jaså, nu är reklamen slut och då tänds ljuset för en stund igen. Men, vad är det som händer? Hur kan de börja visa filmen med ljuset tänt i salongen? Är det någon som har glömt att vi faktiskt sitter här? Vi som faktiskt har betalat för att sitta och se filmen i relativt mörker. Men se, detta är den nya given. Att visa filmen som om vi alla satt hemma i våra vardagsrum och tittade på den mer eller mindre stora teveskärmen. För det har några studenter på Chalmers forskat på och upptäckt att det går precis lika bra att se biofilmen i relativt dagsljus, för då störs vi inte lika mycket om någon enstaka person då och då finner mobilen mer intressant än filmen. Den man ändå betalat för att gå och se.




*Om bilden. Vad jag sysslar med ikväll? Tittar jag på teve eller ser jag på radio? Sitter jag och virkar tallriksunderlägg, svarta baskrar eller kanske lägger mitt livspussel? Jag sitter och ser på radio. Timret och ladan klarar sig själva, hur märkligt det nu, för en mera stadsbo, kan som än faktiskt förefalla.