En 15-årig pojke, som gjort sig skyldig till mord, har överlämnats till vård inom socialtjänsten.
Åklagaren yrkade vid Handens tingsrätt ansvar å M.V, född den 11 januari 1977, för mord och anförde:
M.V. A.C. F.W. L.N. och R.A. har natten till den 15 augusti 1992 vid Sågen i Vendelsö, Haninge kommun gemensamt och i samråd förföljt F.P. född 1973, och därvid tilldelat denne flera slag, sparkar och knuffar mot ansiktet, kroppen och benen. F.P. har härav fallit omkull några gånger och tillfogats smärta och lindrig kroppsskada på höger armbåge och vänster armrygg. M.V. har - då F.P. lyckats nå fram till porten till sin bostad och varit sysselsatt med att låsa upp - uppsåtligen berövat F.P. livet genom att springa fram och bakifrån hugga honom två gånger i ryggen med en butterflykniv. Båda huggen har orsakat kroppsskador, det ena så svåra skador på kroppspulsådern och vänster lunga att F.P. kort därefter avlidit.
Åklagaren yrkade också att M.V. skulle fällas till ansvar för olaga vapeninnehav bestående i att M.V. under tiden 1-15 augusti 1992 uppsåtligen och olovligen innehaft en fungerande pennpistol.
M.V. erkände misshandel och vållande till annans död samt olaga vapeninnehav.
Tingsrätten fann följande utrett: F.P. misshandlade M.V. och A.C. i början av sommaren och därefter A.C. vid ett par tillfällen. F.P. var känd för att ha nazistiska och rasistiska böjelser. M.V. var rädd och vågade i fortsättningen inte åka buss hem från Stockholm. Av rädsla för F.P. skaffade han sig under en semester på Kanarieöarna den kniv som användes mot denne. Han fick också av en kamrat den pennpistol som hittades hemma hos honom. – F.P. och de fem tilltalade, vilka är kamrater, hade alla besökt vattenfestivalen i Stockholm och åkte hem med samma buss. M.V. hade tagit med sig kniven och tog bussen trots sin motvilja mot det, eftersom det var en gratisbuss. F.P. satt ensam på bussen när de övriga klev på. M.V. satte sig långt bort från F.P., medan A.C. och R.A. satte sig framför denne. R.A., F.W. och L.N. hade hört talas om att M.V. misshandlats av någon, men visste inte vem det var. Mot slutet av bussresan försökte A.C. få igång ett samtal med F.P. och frågade om denne kände igen honom och kom ihåg att han misshandlat honom och hans kamrat. F.P. var avvisande och ville sova vidare. A.C. hämtade kniven eller lät hämta kniven hos M.V. för att - enligt egen uppgift - känna sig tryggare. När F.P. reste sig för att gå av vid Sågen, reste sig också A.C. När F.P. klev av, följde A.C. efter. Hans uppgift var att - som han uppgett - göra upp med F.P., man mot man och ge denne en smäll. A.C:s kamrater följde också efter, trots att alla fem egentligen skulle ha fortsatt ett par hållplatser till. M.V. F.W. och L.N. förstod att något bråk skulle uppkomma mellan A.C. och F.P. A.C. följde efter F.P. över gatan och gav denne ett knytnävsslag. M.V. och F.W. anslöt sig och deltog i ett förföljande och slående och sparkande efter F.P., som kom ner på marken. På uppmaning av A.C. anslöt sig också L.N. och sprang ifatt F.P. och försökte stoppa denne med sparkar. M.V. skrek flera gånger till A.C. att få igen sin kniv. A.C. räckte över den och fortsatte sedan med F.W. och L.N. efter F.P. F.P. halkade omkull på en gräsmatta och fick motta ytterligare någon spark och något slag, innan han kunde springa iväg och hem till sin port, som ligger ca 200 meter från busshållplatsen. A.C., F.W. och L.N. stannade kvar på gräsmatten ca 20 meter från porten. M.V. sprang förbi dem och fram till F.P. och högg denne två gånger högt uppe på ryggen bakifrån. Härefter sprang M.V. och de andra, dit även R.A. anslutit sig, iväg och hemåt. M.V. var chockad och darrade, så att han inte kunde hålla i kniven. – F.P. lyckades ta sig in i lägenheten, där föräldrarna kallade på ambulans. F.P. var död vid ankomsten till sjukhuset. Döden orsakades av ett av knivhuggen.
M.V. uppgav bl.a. att han inte vet varför han bad att få tillbaka kniven, att han fällde fram knivbladet när han sprang, att han plötsligt var framme hos F.P. att han inte tänkte någonting när han högg F.P. att han var nervös och rädd samt att han har vaga minnesbilder av händelserna.
Handens tingsrätt (1992-10-19, rådmannen Jan Bjerlöw samt nämndemännen Anna Höglin, Erik Olsson, Yvonne Lorentzson, Sirpa d´Angiola och Roland Lind) dömde M.V. för mord och olaga vapeninnehav till vård inom socialtjänsten jämte 200 dagsböter a 30 kr.
I sina domskäl i ansvarsfrågan anförde tingsrätten:
M.V. har begärt och fått sin kniv i ett tidigt skede av förföljandet av F.P. Han kan i det läget, när F.P. hade flera pojkar mot sig, inte ha känt sig hotad av F.P. Han har därefter, sedan han fällt fram bladet, sprungit drygt 100 m efter F.P. och hunnit upp denne, när F.P. stående ensam och med ryggen mot M.V. försökte komma undan dem som misshandlat honom in i sin port, och huggit två gånger i ryggen. Ett användande av ett vapen som en butterflykniv är alltid förenat med stor fara och hugg i ryggen som i detta fall innebär alltid stor fara för livet. M.V. kan inte ha varit omedveten om detta. Han har inte varit utsatt för något hot och har under språngmarschen haft tillfälle att lugna ner sig. Han skall dömas för ett uppsåtligt dödande. Att F.P. tidigare misshandlat M.V. vid ett tillfälle och att M.V. kände sig rädd för F.P. kan inte göra att gärningen skall bedömas som mindre grov. Händelsen ger i stället intryck av att M.V. tagit tillfället i akt att göra upp med F.P. M.V. skall dömas för mord.