Hon sitter där ensam i den kalla vintern men ändå lyser solen, våren e snart här.
Hon sitter på en bänk.
Går förbi.
Stannar till.
Vänder huvudet mot henne.
Rynkar ögonbrynen.
Går fram till henne och sätter mig bredvid.
\"Kom inte nära mig, gå\" var hennes ord.
Tårarna rinner på henne men hon hörs inte.
Ögonen e röda.
Hon hade gnuggat på dom tillräckligt hårt för att ta bort tårarna.
Sitter bredvid henne och tittar bara på. Hon ville ju att jag skulle gå bort men jag insisterar och stannar kvar.
\"Vet du\" vänder upp huvudet och tittar på mig:
\"konstigt, när tårarna rinner här nedför så kittlas det här på kinden\" och började småle.
Jag log: \"Ja så är det för mig med, naturligt nog tror jag\"
\"Du är så snäll, jag måste gå\"
Hon rusade med en full fart bakom ett hus. Hon sprang bort.
Jag stannade kvar med huvudet nere och händerna ihopknyt som om jag bad men inte och tänkte \"Undrar vad det är som har hänt\".
Reste mig uppåt och gick.

Nästa dag:

\"Flicka hoppade från bro\"








*Dröm*