Jag flyr
Till tysthets vemod väggar, syndabock

Dag som natt
Vakan som i drömmen

Skriver och irrar på väggarnas stillhet
Och trivs in

I mitt hörnterritorium där jag kan betrakta drömmarnas evighet
Där är jag verkligt

Jag trivs mest med ensamheten
Jag trivs mest med döden

Och ni vägarna låt mig gå i min vilsenhet!
Som en värdigt människa

Jag flyr min tysta daga till ännu mera tysta dagar
Till icke liv!

Krymper jag mest av alla på jorden
Jag som lever på flykt från människans grymhet

Är ej och aldrig välkommen någonstans på jorden
Ej heller till himlen