Ditt tunga huvud mot mitt bröst
dina ögons täcke över min kropp
De värmde så
de tog mig svindlande resor
och i dina ögon var jag vacker

Du föll in i mitt hjärta
ja inte kom du långsamt och knackade på
nä du tog et kliv över tröskeln men föll
föll som en stor sten och jag vaknade till liv.

Förvånad över din egen plötslighet
drog du mig åt dig och kastae upp oss i luften
att beskåda alla dessa vackra planeter som
kallades stjärnor men vad visste astronomer egentligen
Vi visste det var något mer med de där ljuspunkterna
ovanför våra ansikten.

Och dina andetag mot min hud och hur dina armar som ormar
omfamnade mig om natten och talade kärlek i mitt öra
och hur dina ögonord magiskt band upp alla mina band
och fick mig att välkomna dig rakt in i mitt hjärta.

Inte visste jag då att du endast var en illusionist som skapade
drömmar. Att du inte alls egentligen vågade leva dem utan fångade
dig själv på vägen emot mig och sprang vidare mot horisonten av din
egen förtvivlade längtan.

Men ännu minns jag dina andetag mot min hud
det var kärlek i flödande form som fick mitt hjärta att brinna
och läppar att följa sina egna vägar...

Du som var den store ilusionisten
Du...