På Stockholms gator stoltserar vi
Marscherar i ett hav av frihet
Efter tio tusen år av åskväder
kommer solskenet
lämnar regnbågar
och aldrig skall det regna igen

På skolgården vänds huvudet nedåt
Snubblar fram genom ett hav av dovt hat
Efter tio tusen lagstiftningar
måste människorna
ta sista språnget

I trappuppgången klöser skammen
I sovrummet knackar den på
slinker in genom nyckelhålet
stannar och fräter
under ögonlocken

På Moskvas gator slås den sista stoltheten ihjäl
Liggandes i ett hav av blåklädda män
en smak av järnrör och hat
presidentens skratt
i öronen

I tvsoffan
”De behöver inte en parad, de har alla rättigheter.”
I skolan
spottar och fräser
skriker och hatar
i huvudet ekar förtvivlan

”bögjävel”