Riva upp förbannelsen.

Det är Stockholm på natten. 

Dessa träd.

Varje natt blommande.

Och du bland främlingar

   Du är en förlorad själ

Hängande ...

Rädd av en tomt gatugränd 

   Brick i handen,  spikplanka. 

Du lyckades från kärlek till hat.

Europa parlamentet, en parad av affischer

uppmanar Herren se solen ingen 

i gryning det vore så bra.

Sol ut med hopp.

Ljusa som svampar efter regn

Och du sjunger till dem

I regnet

Vatten upp till midjan.

Haggor

Fastspänd på hans högra huva

Korsteken på vinkade mage.

Siluetter av den förflutna.

Försprång som ett skambud.

 får ni integreras

 Med den nya empatin låst generation? 

Korstecken

Fråga

Med den jävlas påse på huvudet

VAR är du prasslande Heard?

regn,

regn,

Haggor vänder på äggen i sin fågelbo.

Du ser dig omkring med en svuren ed?

Moln ge stryk.

Som bryts?

I himlen

Droppande igenom de grenar av körsbär

förskräckelse regn droppar

Följer efter mig.

Och jag förlorade dig.

Mormors ögon, spirande från himlen,

Änglar.

Dansa i regnet lyfter en

Nytt tegel

   Kopplingsförbehåll racing i mina händer också.

Det är Stockholm på natten.

   Krispiga, Kallt och skrämmande.

När du kör eller går

Bredvid fåfänga fantasier vid sida om mig.

Natten som dagen vacker att se men bara på bilder.

Ingenting av den förflutna

Civilisation

 är kvar,

 Bara robusta byggnader

 Som inte kan tala stockholmska.

En blandning av integrerade dialekter,

avslöjar dom nya nyligen inflytande stads bo

Med sin kultur och vanor från landsbygder

Arv som hämtad med sig.

Stockholm är en förlurad citadell…