Dumheten behövs, som väckarklocka.
Det går att slå på en väckarklocka, slänga den i väggen om den envisas. Dumheten låter sig dock inte avspisas lika enkelt.

Den måste du tala tydligt till och den är märkligt nog av det slaget att ju mer förslagen du själv försöker vara och komma med vanliga exempel, lika förslagen skall då dumheten bli och komma även den med minst lika plausibla exempel.

Ju mer du söker bekämpa den, desto mer vill den visa sig kämpa och hålla emot.
Att försvara dumheten är inte svårt, ety den tilltalar folk väldigt lätt.

Folk som inte har mycket annat att göra än söka vara stöd för någon som blir slagen på, stöder ofta nog just dumheten, eftersom det alltid finns någon som vill upplysa dumheten om hur dum den är.

Där är du ju ibland själv. Du blir tagen för att vara dum och någon vill prompt upplysa dig, visa dig på ljuset. Men själv känner du dig bara angripen och då blossar dina känslor upp och du blir bara tacksam om någon ställer sig vid din sida så du kan göra skillnad och avstånd.

Alldeles oavsett du har rätt eller fel, bara du kan ju försvara din rätt att tänka, tycka och känna som du gör. Vad som är rätt eller fel är ju dessutom en tolkningsfråga.

Klart att den som vill tala för 'sin sak', gör det uppeldad av känslor, oavsett om denna sak verkligen är ens egen eller om någon tutat i den att det måste vara 'vår sak'. Det vet en ju att en pöl bara är en pöl.

Men kastar någon en sten i pölen så är det inte längre bara en pöl. Den är en vätska där den kastade stenen skapar 'ringar på vattnet'. Men ibland är vätskesamlingen en pöl av blod.


(Om bilden. Den visar på hur hål skapas i en övrig yta av vatten. Det som skapar hålet i detta fall är det svall som uppstår då en båtbuss far fram över och i vattnet som består till det mesta av Klarälven.)